marieslilla

Västgötaspetsen anses vara en av de genuint svenska raserna, även om viss oklarhet fortfarande föreligger beträffande likheten med Welsh Corgin, man är inte säker på om vikingarna tog med sig Västgötaspetsen till England eller om det var tvärtom.
Den renlärige västgötaspetsfantasten är säker på många saker om sin ras, t ex i vilken riktning hundexporten gick för tusen år sedan. Självklart är det så att vikingarna hade med sig hundar av västgötaspetstyp till de brittiska öarna, och att det av dessa så småningom har blivit Welsh Corgi. Att det skulle vara tvärtom är ju helt otänkbart...
Man kan ju bara ägna sig åt att räkna antalet raser av spetshundstyp i Skandinavien (många fingrar) och på de brittiska öarna (i princip ena handens tumme)...

De korta benen beror på en ärftlig mutation, som människan tagit vara på, troligen för att storleken varit lämplig för nötvallning, som ju är västgötaspetsens specialitet. Man ska inte låta lura sig; det är ett litet dynamitpaket man har att göra med. Det behövs ju att man har något att sätta emot om man inte är större än så och ska flytta på 600 kilo tjur...
Rasen användes för Vallning, vakta gården, fånga råtter och vakta höns (det gäller att man lär upp den så det inte blir tvärtom)

Men framför allt är den en verklig familjemedlem, som deltar i alla sammanhang där den tillåts att vara med. Den gör det med stor glädje och ofta under många år. Rasen är frisk och sund, utan kända rasdefekter eller sjukdomar och det har funnits hundar, som levt till mycket hög ålder. Lyckligast är den när den får sitt livliga intellekt tillgodosett och när den får delta i familjens aktiviteter. Man får bara inte glömma att göra klart vilka regler som gäller. Västgötaspetsar och människor har inte alltid samma åsikt om vad som är lämpligt och olämpligt att göra.
..