2009 tur jag inte visste vad som väntade
I början på januari fick min väldigt pigga men snart 80-åriga mamma problem med sin mage, vi trodde att det kanske var något så enkelt som en vanlig förstoppning eller i värsta fall problem med inflammmerade fickor i tarmen, men ack så fel vi hade. Efter ett antal undersökningar och medicinkurer visade det sig att mamma hade en stor tumör i magen och den satt så dumt till att man inte kunde operera bort den. Vi förstod att mamma inte hade så många månader kvar av detta livet men bestämmde oss för att göra det bästa av den tid som fanns kvar.
Hela våren hjälptes mina syskon, döttrar och andra vänner åt att göra de sista månaderna ljusa och glädje fyllda för mamma och jag vet att vi lyckades bra. I slutet på Maj blev mamma sämre men vi ville att hon skulle få stanna kvar hemma ibland alla sina prylar i lugn och ro. Jag och min älsta syster hjälptes åt att sköta om mamma hemma den sista tiden och den 30 Juni somnade mamma in i sin egen säng omgiven av oss som älskade henne.
Vi hade en jätte vacker begravning fylld med glada minnen och musik precis som mamma hade velat. Så nu tror man ju att livet bara går vidare och att allt ska forstätta som vanligt.......men men... det kommer mer.
I januari fick min bästa vänninan beskedet att hon hade bröstcancer och måste op bort bröstet så under våren hade jag dessutom försökt att stötta henne igenom hennes behandlingar. Ca 2 veckor efter mammas begravning känner jag en stor knuta i mitt bröst......shitt, inte de också var första tanken, ok avaktar i ett par veckor och ser om den försvinner, men det gjorde den självfallet inte. Så iväg till Doktorn, mammografi, ultraljud och punktion och svaret....Bröstcancer. Operation i slutet på september och resten av hösten och vintern har bestått av cellgift, illamående, tappat hår, trötthet med mera.
Låter lite jobbigt eller hur?
Men vet ni att mitt i allt detta, som inte har varit alls så jobbigt som förväntat, har lärt mig så mycket om både mig själv och andra:) Idag uppskattar jag livet och njuter av varje "helt vanlig dag".
Hela våren hjälptes mina syskon, döttrar och andra vänner åt att göra de sista månaderna ljusa och glädje fyllda för mamma och jag vet att vi lyckades bra. I slutet på Maj blev mamma sämre men vi ville att hon skulle få stanna kvar hemma ibland alla sina prylar i lugn och ro. Jag och min älsta syster hjälptes åt att sköta om mamma hemma den sista tiden och den 30 Juni somnade mamma in i sin egen säng omgiven av oss som älskade henne.
Vi hade en jätte vacker begravning fylld med glada minnen och musik precis som mamma hade velat. Så nu tror man ju att livet bara går vidare och att allt ska forstätta som vanligt.......men men... det kommer mer.
I januari fick min bästa vänninan beskedet att hon hade bröstcancer och måste op bort bröstet så under våren hade jag dessutom försökt att stötta henne igenom hennes behandlingar. Ca 2 veckor efter mammas begravning känner jag en stor knuta i mitt bröst......shitt, inte de också var första tanken, ok avaktar i ett par veckor och ser om den försvinner, men det gjorde den självfallet inte. Så iväg till Doktorn, mammografi, ultraljud och punktion och svaret....Bröstcancer. Operation i slutet på september och resten av hösten och vintern har bestått av cellgift, illamående, tappat hår, trötthet med mera.
Låter lite jobbigt eller hur?
Men vet ni att mitt i allt detta, som inte har varit alls så jobbigt som förväntat, har lärt mig så mycket om både mig själv och andra:) Idag uppskattar jag livet och njuter av varje "helt vanlig dag".
